Det här kommer bli mitt ventileringshål - mitt sätt att få ut allt jag har i huvudet - allt som kommit och gått i mitt huvud sedan 2 Januari 2013 eller egentligen 8 December 2012 då jag började min resa - min resa mot ett nytt liv, ett hälsosammare och mer aktivt liv.
Ett val som växt fram under en längre tid, ett val som fått större konsekvenser för mitt liv än jag någonsin trott och hoppats på.
Ett val som ställt allt på sin spets, ett val som fått mig att ifrågasätta och tänka om i många frågor, både små och stora, viktiga och oväsentliga.
Jag har de senaste 12-13 åren varit överviktig, inte bara överviktig utan lidit av fetma. Jag har under dessa år fått två underbara döttrar, Tova nu 9 år och Agnes snart 2 år - de är mitt allt tillsammans med resten av min familj, mina bonussöner och min sambo. Jag älskar er till månen och tillbaka, mer än en miljon gånger om och om igen och är så glad över att jag har just er i mitt liv.
Under sensommaren 2012 började jag fundera, jag började ifrågasätta val jag själv gjorde. Vart var all min ork, all min kraft? Varför var mitt humör så dåligt och irritationen så enorm över allt och inget? Varför åt jag så mycket, varför var jag så fet, varför, varför?
Ställde mig på vågen och den visade 107,8 kg - det var DÅ jag bestämde mig - leva eller dö?
Jag måste poängtera en sak innan jag fortsätter och det är att jag anser att ingen ska göra något åt sin vikt utan att själv vilja - mitt mål har heller aldrig eller är inte att bli ohälsosamt smal utan mitt mål är och var att bli av med min ohälsosamma övervikt. Något annat varken kan eller vill jag stå för.
Jag anser också att alla människor har samma värde - oavsett storlek - jag vill dock inte slira in på detta ämne just nu då jag har en fundering utifrån egna upplevelser jag vill skriva om senare men jag vill ändå nämna att alla är vackra på sitt sätt och det är inte vikten på vågen som avgör om en person är vacker eller inte.
I alla fall där, den hösten så malde det i mitt huvud dag in och dag ut - vad ska jag göra, hur ska jag göra, ska jag se till att få en operation? Är det verkligen rätt sätt för mig? Jag var då i ett stadie där jag avskydde min kropp så till den grad att jag inte ens ville visa den för en läkare och få en bedömning så då kändes det valet helt uteslutet.
I November hade min motivation vuxit sig enorm och jag började läsa på - läsa om mat och träning - för mig själv, helt på egen hand.
Ganska snart och med lite bollande med en av mina bästa vänner som tillråga på allt är läkare - även om det är oväsentligt för vår relation så har det varit skönt att kunna bolla med någon som är insatt på ett annat plan än vad jag själv är och någonsin varit eller kommer vara så insåg jag att kortsiktiga dieter inte kommer att vara hållbart för mig. Det krävdes helt enkelt mer än så. En förändring av hela mitt liv skulle komma att behövas - en förändring av både kost och träning - en hållbar förändring för resten av mitt liv.
Jag började lägga upp en plan i mitt huvud - jag tog Mammas Crosstrainer som de senaste tre åren bara använts som tvätt ställning hemma hos henne. Det var den 8 December 2012. Det var då jag utan egentligen större förhoppningar började tänka på maten - mitt första steg var att sluta små äta - inget i munnen om det inte var dags att äta en måltid. Mitt andra steg var en portion oavsett vad jag åt - aldrig mer än en portion. Det tredje steget var att minska, märk väl nu att jag inte utesluter utan enbart minskade kolhydraterna.
Under December gick jag ner 6,3 kg enbart genom att ändra på kosten.
Efter att ha blivit än mer motiverad av Therese som driver The Buppa Brand att göra något för andra så kan jag inte beskriva vart min motivation var där den 2 Januari 2013 - den låg högt upp och jag insåg att för att kunna springa blodomloppet måste jag gå ner i vikt, det fanns ingen återvändo längre . Jag var redo, målet var satt -30 kilo under 2013, jag började dagen med 40 minuter på crosstrainern som sakta men säkert utökades till mer tid och så småningom även styrketräning med hjälp av vikter samt löpband och övningar med kroppen som redskap.
Plankan blev min nya bästa vän och det kan jag tacka Mamma Fitness för som jag lusläste, både på Facebook och i hennes blogg - en sån inspiratör som bara fick mig att tänka "För vems jävla skull gör jag detta?" varje gång det var motigt att lämna tv soffan svaret blev ständigt en påminnelse om vem jag varit "För mig själv!"
Jag satte upp delmål i mitt huvud - 15 kg till 3 Juni då jag skulle ta mig runt Blodomloppet i Göteborg, Gymkort vid -10 kg, nya träningskläder vid -15 kg - ny garderob vid -20 kg - jag var taggad till tusen, jag ÄR taggad till tusen men jag hade inte räknat med den respons jag fått, att det skulle gå så "fort" eller att jag skulle ha så svårt att hänga med i huvudet - det här är en resa som förändrar inte bara min kropp utan även mitt inre, den ger mig på många sätt en större ork, glädje och tillfredsställelse men den har också get mig en syn på mig själv som jag har svårt att ta till mig - är det jag i spegeln? Varför lät jag det gå så långt? Varför har jag inte tagit tag i detta tidigare?
Varför, varför, varför?
Jag tror innerst inne att man måste vara redo att förändra för att klara det - det är ingen lätt match, det är en match mot allt man trott på - allt man varit och allt man inte längre vill vara samtidigt som det är en kamp mot klockan. En kamp mot klockan på så vis att vi ju faktiskt vet att man som överviktig löper större risk att få sjukdomar som faktiskt kan leda till en för tidig död.
Jag vill inte vara en i den statistiken!
Jag vill leva länge! Jag vill se mina barn växa upp - jag vill se dem gifta sig, skaffa barn och vara där för dem med ork och energi så länge jag bara kan, livet är för dyrbart att gambla om och även om den här bloggen i mångt och mycket kommer handla om min resa, mina tankar och funderingar i och med den så är jag så är det även ett bevis på att man kan förändra, det är aldrig försent att förändra sitt liv till det bättre.
Jag är på väg, den 2 Januari 2013 vägde jag 101,5 kg - idag 11 Maj 2013 väger jag 79,8 kg.
Jag har nu både gymkort och nya träningskläder, ny garderob ska inhandlas inom kort då jag väntat in sommar kläderna. Jag kan idag springa 5 km i sträck utan att ramla ihop och ser inte blodomloppet som oövervinnerligt längre utan som ett enkelt träningspass.
Jag har enbart ändrat mitt liv till det bättre - jag går en PW på en mil varje dag, jag tränar styrka 4-6 dagar/vecka 1-2 timmar/gång och jag äter bra, nyttig mat i lagom mängd men unnar mig även det goda vid väl valda tillfällen, livet går inte i repris så man kan inte sluta leva men man kan sluta leva för mat och låta den vara en hälsosamdel av en aktiv vardag.
Jag har väldigt mycket mer tankar som jag inom kort kommer sätta på pränt men ville ge er en liten snabb överblick över min resa so far innan jag öser på med allt som rör sig i mitt huvud.
Må så gott och ta hand om er!
//Cecilia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar