En sån där dag..

...när allt känns jobbigt och motigt när lusten att röra sig lyser med sin frånvaro. 

Idag är det en sån dag! 

Tack och lov har jag färre av dessa opeppiga dagar än dagar där peppen, motivationen är på topp men när de kommer så är det som ett slag i magen! Jag känner bara för att lägga mig i soffan och falla tillbaka i gamla vanor - öppna ett Pringles rör och gapa stort så alla chipsen tas i en enda tugga. 

Men så var det det med att våga vilja förändra. Jag vill ju förändra, jag vågar och jag måste för att jag vill det så innerligt. Så efter ett litet pepptalk med mig själv tog jag mig i kragen och Power Walkade en dryg mil och väl hemma igen kändes allt så där lätt och bra igen! 

 

Tänk om man kunde få den där efter känslan innan så man vet hur skönt det är när det är klart, då skulle jag aldrig "glömma" känslan som är så go, den som får mig att må så bra och ens tänka tanken att hoppa över en dags träning. Då skulle det vara så lätt.

Men det är väl just det - det är inte lätt att våga vilja förändra och gå utanför sin bekvämlighets bubbla - det är skit svårt på ren svenska! Det krävs ett jävlar anamma, en vilja och en målmedvetenhet. Och för mig väger det jävlar anammat, viljan och målmedvetenheten tyngre än latmasken i min bekvämlighets bubbla. 

Det är det som gör att jag tränar även om jag inte vill eller känner för det...

Må så gott och ta hand om er!

// Cecilia